Vargkontakt av första graden
Lars -Erik Olsson var en förebild. Han hade fantastiska kunskaper om naturen. Under över trettio år födde han upp Berguvar i sina hägn i Nykroppa. Han var mycket kunnig om vargar och var en virtuos att härma dessa djur. För kanske 12 år sedan var vi ute en kväll för att spela in vargyl i dåvarande Filipstadsreviret. Vi visste att vi hade en föryngring vid Älgsjön norr om Filipstad. Vi körde in på en smal skogsbilväg och ställde oss vid en vändplan. Det var en vindstilla kväll i början av September. Vi satt i bilen och hade sidorutorna nere. Vi hade ställt ut mikrofonen 80 meter från bilen. Vi satt med hörlurar och lyssnade. Vi hörde svaga ljud som kunde vara från vargar. Vi väntade en halvtimma men inget mer hördes. Lars-Erik sa: ” vi går ut ur bilen och ställer oss utanför och jag ylar, så får vi se vad som händer”. Vi stod lutande mot min bil och Lars-Erik började yla. Tre långa, intensiva yl från Lars-Erik. Vi brukade räkna till 40 så brukade vargar svara. Vi räknade sakta och hörde Varghannen svara ungefär 300 meter väster om oss. Jag höll Lars-Erik i höger hand och jag kommer ihåg att jag klämde honom stenhårt i handen. Vi kunde inte prata. Vi väntade och väntade. Plötsligt 15 meter framför oss i det djupa diket såg jag ett varghuvud titta upp. Jag klämde mycket hårt i Lars-Eriks hand. Ni vet att Lars -Erik var blind. Han förstod att det var något på gång. Hannen klev upp på skogsbilvägen och gick sakta bort från oss. Vinden som var svag låg emot oss så hannen märkte oss inte. Hannen satte sig ned på skogsbilvägen ungefär 20 meter framför oss. Det prasslade i gräset vid dikeskanten. Honan klev upp ur diket och satte sig bredvid hannen. Solen höll på att gå ned och strålarna sipprade igenom talldungen till vänster om oss och lös upp paret framför oss. Jag såg hur hannen lyfte på huvudet och började yla. Ett lång utdraget, grovt ylande. Jag nästan krossade Lars-Eriks hand. Jag tittade på Lars -Erik som grät. Vargarna reste sig och vandrade bort efter skogsbilvägen. Det här är kanske den finaste naturupplevelser jag upplevt. Lars-Erik pratade ofta om denna upplevelse vi haft tillsammans,,,,
Frid över hans minne,,,
