Sjösjuk på Nordatlanten

Steinfjord ligger på nordvästra delen av Senja. I denna vackra fjord ligger ett fiskebruk och en rad hus efter en lång väg. År 1973 fick jag möjlighet att följa med fiskaren och kaptenen Einar Hansen och hans besättning på tre man ut på en långtur med hans ”Sköyta”, en 60 fotare med tändkulemotor. Några timmar ut började det blåsa betänkligt. Ytterligare några timmar senare blåste det sydlig storm. Fiskebåten gick i sidsjö och rullade fruktansvärt. Då jag tidigare berättat att jag hade skepparexamen så var jag accepterad i styrhytten. Vågorna slog in över båten med väldig kraft.

Rullningarna var fruktansvärda. Einar drog mig intill sig och sa: Jeg går ned, du håller kursen”. Einar gick ned under däck och jag stod själv i hytten med en rullande 60 fotare mitt ute på Nordatlanten. Man kan få panik för mindre,,, Jag kämpade med rullningarna och försökte hålla kursen. ”Sköyta” rullade från sida till sida och styrhytten slog i vattnet, och jag såg långt ned i det skummande havet. Båten rullade över på andra sidan och samma procedur upprepade sig gång på gång, gång på gång,,, Efter tjugo minuter kom Einar tillbaka in i styrhytten han tittade på kompassen och snurrade allvarligt på ratten och korrigerade kursen utan kommentar. Spänningen släppte en aning och jag kände illamåendet komma. Enligt det jag hade lärt mig om sjömanskap skulle man söka blicken mot horisonten för att få stabilitet. Jag hittade ingen horisont då allt var i rörelse. Jag kastade mig ut ur styrhytten och spydde. Einar kom efter mig och ropade i stormen,”hold deg i rekket”. En besättningsman kom till undsättning och försökte få ned mig under däck, jag vägrade då det luktade råolja och unken fisk därnere vilket skulle göra mitt illamående än värre, om det var möjligt. De satte på mig ett regnställ och band mig vid stormasten med ett rep. Där satt jag och spydde och mådde fruktansvärt dåligt. Jag fick lite vatten ibland. Jag somnade av ibland , i någon form av koma. Jag kommer ihåg att jag ibland fick ett uppmuntrande till rop och en klapp på axeln. Efter något dygn hörde jag någon säga: ”Nå er det bare to dögn igen”. Skulle jag sitta här i två dygn till?

Om ni har spytt galla eller om ni försökt spy och det inte kommer upp något mer så vet ni vad jag pratar om. Einar med besättning drog laxgarn i medvind under ett antal timmar. Båten rullade fruktansvärt i med sjön. Nu efter över 40 år så kan jag vakna och känna hur båten rullar. Vi kom så småningom tillbaka till Steinfjord, jag vet inte hur. Efter denna mardrömstur så kände jag mig sjösjuk och ostadig på benen i över en vecka. Det gick många år innan jag satte mig i en båt igen,,,,,